Följande sammanställning ur MHC-databasen är baserad på Mun-H-Centers nya observationsschema som togs i bruk 2008. Notera att de nya rapporterna baseras på åldrar från 3 år och uppåt till skillnad från de tidigare som omfattade samtliga åldrar.
Sammanställningar baserade på de ursprungliga formulären (1996-2008) finns längst ner på sidan, efter diagnosbeskrivningen.
Orsak
Vanligtvis skada på kromosom 16 (16p13.3) men skada på kromosom 22 (22q13) har också påvisats. De gener som kan vara påverkade (CBP- och EP300-generna) har betydelse för olika organs utveckling under fosterstadiet. Diagnos ställs på symtombild och kan hos hälften av barnen bekräftas med DNA-analys.
Allmänna symptom
Karaktäristiskt för diagnosen är kortvuxenhet, breda tummar och stortår som pekar utåt samt en markerad näsa. Kotmissbildning samt avvikelser i bröstben och revben syns ofta vid röntgenundersökning. Missbildningar i inre organ såsom hjärtfel och urinvägsmissbildningar är vanligt liksom överrörliga leder, trattbröst, skolios och svankrygg. Många barn har även ögonproblem och hörselnedsättning kan förekomma till följd av upprepade infektioner i mellanörat. Utvecklingsstörning och försenad motorisk utveckling ingår i symtombilden och många har koncentrationssvårigheter och problem med hyperaktivitet.
Orofaciala/odontologiska symtom
Det finns gemensamma ansiktsdrag som är typiska för diagnosen och dessa blir tydligare med stigande ålder. Små käkar och hög, smal gom är vanligt. Olika typer av tandställningsfel förekommer som till exempel trångställda tänder. Enstaka framtänder kan ha en utbuktning, så kallad ”talon kusp”. Många har ätsvårigheter och försenad tal- och språkutveckling. Dregling förekommer.
Orofacial/odontologisk behandling
- Tidig kontakt med tandvården för förstärkt förebyggande vård.
- Tand- och bettutveckling ska följas. Vid avvikelser ska ortodontist konsulteras på tidigt stadium för planering av eventuell bettkorrigerande behandling.
- Försiktighet vid intubering i samband med narkostandvård på grund av att instabilitet i halskotpelaren kan förekomma.
- Ät- och sväljsvårigheter utreds och behandlas av specialistteam på sjukhus (nutritionsteam eller dysfagiteam) eller på habilitering.
- Tidig bedömning av logoped för tal-, språk- och kommunikationsträning.
- Munmotorisk träning och stimulering kan vara aktuellt vid ätsvårigheter, talsvårigheter och dregling.
- Läkarkontakt rekommenderas vid medicinska tillstånd, som t.ex. hjärtfel.
Källa/Källor
Socialstyrelsens databas om ovanliga diagnoser.
MHC-basen – Mun-H-Centers databas om munhälsa och orofacial funktion vid ovanliga diagnoser
Ågrenskas nyhetsbrev.
Internationell förening
RTS
