Följande sammanställning ur MHC-databasen är baserad på Mun-H-Centers nya observationsschema som togs i bruk 2008. Notera att de nya rapporterna baseras på åldrar från 3 år och uppåt till skillnad från de tidigare som omfattade samtliga åldrar.
Sammanställningar baserade på de ursprungliga formulären (1996-2008) finns längst ner på sidan, efter diagnosbeskrivningen.
Beräknad förekomst
1–2% av alla barn i förskoleåldern. 2–4 gånger vanligare hos pojkar. Uppgift finns om att 5% av alla 3–5 åringar har tal- och språkstörningar och av dem har 0,5 – 1% grav språkstörning.
Orsak
Orsaken till tal- och språkstörning är fortfarande okänd. Många forskningsstudier har kunnat visa att ärftliga faktorer spelar en stor roll för uppkomsten av språkstörning. Ofta finns flera i familjen som haft en försenad tal- och språkutveckling och/eller läs- och skrivsvårigheter. Inget samband mellan upprepade öroninflammationer och språkstörning har kunnat påvisas. Tal- och språkstörning förekommer sällan som ett isolerat funktionshinder. Flera faktorer diskuteras som möjliga bidragande orsaker bl a: komplikationer under graviditet/ förlossning, för tidigt född, tillväxthämmad/undernärd vid födseln.
Allmänna symptom
Grav språkstörning kännetecknas av att barnet har problem på flera olika språkliga nivåer som fonologi, lexikon, grammatik, språkförståelse och pragmatik. Ofta finns även andra svårigheter som bristande uppmärksamhet och koncentration, problem med motoriken och svårigheter med socialt samspel.
Orofaciala/odontologiska symtom
Barn med tal- och språkstörning har inga specifika problem med tänder och bett, men oralmotoriska svårigheter förekommer ofta. Det är vanligt att barn med tal- och språkstörningar har dyspraxi. Man skiljer på verbal dyspraxi som innebär svårigheter när det gäller den motoriska programmeringen av talrörelser och oral dyspraxi som innebär att barnet har generella svårigheter att viljemässigt styra munmotoriken.
Orofacial/odontologisk behandling
Det är viktigt att barn med grava tal- och språksvårigheter tidigt kommer i kontakt med logoped för bedömning och behandling. Att barn med tal- och språkstörning får hjälp tidigt har visat sig vara en viktig faktor för hur språket sedan utvecklas. Barn med oral/verbal dyspraxi behöver kontinuerlig talträning för att talet ska bli automatiserat. Barnet bör ha regelbunden kontakt med logoped eller talpedagog som utför behandling och som också kan handleda föräldrar och skolpersonal i hur de kan hjälpa barnet att träna hemma och i skolan.
Källa/Källor
Ågrenskas nyhetsbrev.
MHC-basen – Mun-H-Centers databas om munhälsa och orofacial funktion vid ovanliga diagnoser.
Rejnö-Habte Selassie G et al. Comorbidity in severe developmental language disorders: neuropediatric and psychological considerations. Acta Paediatr.2005 Apr;94(4):471-8.
